Det går snabbt att skrämmas på nätet – om vuxenansvar

Bild skapad i Assembly.

På ett fåtal dagar har Momo blivit en rikskändis i Sverige.  Likt alla virala trender sprids budskapet om skräck, fasa och död snabbt bland läsarna och blir effektivt en snackis. Jag har sett minst tre olika varianter av varningar på sociala medier, med versaler, skrämmande bilder och värdeladdade ord. Alla delar och förfasas över detta nya hot. Alla vuxna, alltså. På Facebook. Att vuxna inte kan ta sitt källkritiska ansvar har vi tidigare diskuterat i inlägget Vem ska hjälpa barn att orientera i informationsröran? Notera att det just nu är VARNINGEN om Momo-utmaningen som sprids. Inte själva utmaningen i sig, skrev Jack Werner @kwasbeb på Twitter för tre dagar sedan. I dagens inlägg här på bloggen tänkte jag utgå från det vuxenansvar som vi vuxna, föräldrar och lärare, har i situationer som denna, när rädsla sprids som en skrämselhicka på nätet. 

Återkommande trend

I Trelleborg minns vi clown-skräcken 2016 och det gör säkert många andra också. Skrämmande kedjebrev och spökhistorier på nätet känner vi igen från de återkommande sms:en från Teresa Fidalgo och vandringssägnerna på nätet, s.k. creepypasta, som vi kan ta del av på Creepypodden med Jack Werner. Det är säkert en kombination av Jack Werners fascination för spökhistorier och hans källkritiska förhållningssätt som gör att han tar Momo-trenden med mer sans än andra vuxna på nätet (se mer nedan).  Att det fanns skrämmande challenges som avslutas med en självmordsutmaning hörde jag talas om redan för ett par år sedan på ett föräldramöte. Det var en förälder som tyckte att vi skulle gå ut med en varning för utmaningen, som sades ha orsakat en ungdoms död i Ryssland.  Spökhistorier och skrämmande utmaningar kommer säkert att återkomma igen och igen och vi vuxna måste se upp att inte gå i skrämselfällan.

Att ta sitt vuxenansvar

Linnea Malmsten, lärare, och Stina Hedlund, fritidspedagog, beskriver en liknande upplevelse på bloggen IKT-fritids – ett socialt och kulturellt fenomen. De påpekar att vuxna i rädsla och okunskap startar diskussionen med sina barn på fel sätt och orsakar mer oro. Värmdö kommun har nu gått ut med en varning till vårdnadshavarna med barn i kommunen där de varnar för Momo-utmaningen. Metro tog upp ämnet den 20 september och kompletterar dagen efter med information från Värmdös varning. Syftet med denna varning utgår jag från är att lugna vuxna och uppmana till samtal – men hur väl lyckas man? När Trelleborg drabbades av Stora clownskräcken 2016 gick bildningsförvaltningens chef ut med informationen till samtliga föräldrar i Trelleborgs kommun att INGA clowner setts men att skrämmande konton finns på social media och att personalen var informerad och ”redo”, liksom närpolisen. En varning som alltså i än högre grad skrämde upp föräldrar och i förlängningen deras barn för något som inte fanns, något som inte hänt. Det blev väldigt svårt för oss i skolan att arbeta med denna fråga och lugna dessa oroliga ungdomar när andra vuxna (oavsiktligt) målade upp en hotbild med sin (välmenande) information. 

Vad innebär det då att ta sitt vuxenansvar? Naturligtvis är det viktigt att vi vuxna pratar med barnen om det som de upplever på nätet. Naturligtvis ska våra barn veta att vi finns där och lyssnar när de är vill prata. Men gör det inte i affekt, med detsamma när du läst något upprörande. Googla, läs vad andra skriver, var källkritisk och fundera över vilket som är det bästa sättet att prata med ditt barn eller dina elever om detta. Många av de inlägg som cirkulerar på sociala medier lockar med click-bait-rubriker eller skrämmande bilder. När vi läser vissa inlägg är de formulerade för att skrämma slag på vuxna och får dem i sin tur att skrämma livet ur sina barn. Som alltid är det viktiga att lyssna på sina barn och prata om vad de ser och gör på nätet, inte att skrämma skiten ur dem!

Ta inlägget från rosatraktor.com, som cirkulerat på Facebook, som exempel. Här är tonen hotfull och hela varningen från Värmdö kommun finns med, i rött.  Inlägget avslutas med orden ”en varning till föräldrar är på sin plats, prata med era barn och ungdomar, detta kan eskalera till väldigt farliga nivåer.”.  I texten nämns ett antal självmord och även mordförsök, men i Metros artikel konstateras det  att det saknas riktiga bevis för kopplingar till dödsfallen. På Twitter den 21 september skriver Jack Werner bloggarens tidigare uttalanden med en underförstådd uppmaning till källkritiskt förhållningssätt. Vissa lever på rädsla och vill skrämma upp oss. 

Den mest sansade bilden av Momo-utmaningen tycker jag Jack Werner ger i sitt inlägg Spökhistorien ”Momo Challenge” – ännu en Svarta Madame på sociala medier . Sitt inlägg sammanfattar han i följande punkter:

  • Momo är en sorts spökhistoria som barn tror på och blir rädda för, precis som de alltid blivit.
  • Det finns inga belagda fall av skador, självmord eller dataintrång kopplade till Momo.
  • Som vuxen är det bästa att hantera Momo som en spökhistoria, och lugna de barn som blivit rädda som om det var en spökhistoria som skrämt dem.

Sammanfattningsvis. Jag menar att vi vuxna inte kan varna barn för ALLT som skulle kunna vara farligt, vare sig det finns på nätet eller utanför nätet. Vi vuxna ska vara lyhörda för barnets oro, inte främst vår egen. Vi ska ta vårt vuxenansvar och inte sprida rädsla och oro. Med Elza Dunkels avslutningsmantra:

Varna inte om du inte har på fötterna! Det kan vara farligare än att inte göra nåt alls.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  • Om

    Hej och välkomna till Pedagog Trelleborg! En blogg för och av pedagoger Trelleborgs kommun (samt alla andra) om allt det där som kretsar kring  pedagogik och teknik. Sidan drivs av AV-Media och skolbibliotekariepoolen. Kontakt: av-media@trelleborg.se

    Allt material licensierat under Creative Commons om inte annat uppges.