Staffanstorp: Hell on earth? – Medborgarjournalistik, propaganda och statistik

Är den lilla skånska kommunen Staffanstorp helvetet på jorden? Det är åtminstone den bilden av orten som nu sprids i svensk och utländsk främlingsfientlig och islamofobisk media efter att medborgarjournalisten Joakim Lamotte var där på besök och gjorde ett reportage. Denna typ av händelser öppnar upp för en mängd intressanta och högaktuella frågeställningar att jobba med i klassrummet. Att kunna utgå från dagsaktuella händelser är ett tacksamt sätt att fånga elevernas intresse samtidigt som man behandlar för skolan högst relevanta frågor. Detta inlägg innehåller en mängd uppslag där man som pedagog kan välja vad som är relevant utifrån ens undervisning som kretsar kring journalistik, det nya medielandskapet, opinionsbildning på sociala medier, källkritik, statistik med mera, allt som på något sätt ingår under MIK-paraplyt. I Skolverkets skrift Få syn på digitaliseringen på gymnasial nivå kan vi läsa deras tolkning av begreppet och dess bäring på läroplanen:

Medie- och informationskunnighet, MIK, är ett samlingsbegrepp för flera kompetenser inom informations- och medieområdet. Enligt UNESCO:s ramverk handlar det bland annat om att kunna söka information, att bedöma den kritiskt, att förstå hur medier av olika slag fungerar, att kunna publicera egna texter och att kunna delta i de demokratiska processerna. Statens medieråd beskriver medie- och informationskunnighet som ”förmågorna att finna, analysera, kritiskt värdera och skapa information i olika medier och kontexter”. Det här är exempel på förmågor som beskrivs i läro- och ämnesplanerna samt i examens- och programmålen, men utan att begreppet MIK används.

Det kan vara värt att tänka på att diskussioner i klassrum relaterade till främlingsfientlighet och dylikt lätt kan bli polariserande. Vi har ett uppdrag att bemöta och arbeta mot rasism i skolan men uppgifterna nedan fokuserar mer på hur och varför budskaps sprids och vilka medier som används, och inte så mycket kring åsikter i frågan.

Otryggheten i Staffanstorp

Fenomenet Joakim Lamotte bedriver enligt han själv oberoende journalistik där han framförallt undersöker och bildar opinion kopplat till ämnen som ”PK-samhället”, politiker, brottslighet, migration, böneutrop och våldtäkter. Reportagen består antingen av att han aggressivt pratar och lägger ut texten om något område eller att han åker någonstans och intervjuar folk. Denna typ av journalistik har fått det lite nedsättande epitetet swish-journalistik då han ber om bidrag i allt han producerar. En kritisk krönika om honom går att läsa i Magasinet Paragraf, gör gärna det för att bilda dig en uppfattning om vem han är och hans följare. Krönikan avslutas med följande paragraf:

Det spelar ingen roll vilken av Lamottes diskussionstrådar man tittar på. Temat är alltid detsamma. Lamotte hetsar igång en mobb och mobben tar diskussionen det där lilla extrasteget mot avgrunden. Som affärsidé är det strålande. Som journalistisk gärning är det vedervärdigt. 

Det kan vara givande att följa detta exempel och gå in och se hur diskussionsklimatet ser ut under några av hans poster för att bilda sig en uppfattning om hans följare och supporters världsbild och retorik.

Den 23:e maj var han på besök i lilla skånska kommunen Staffanstorp för att göra ett ”Livereportage om otryggheten i Staffanstorp”. Kommunen, och framförallt city, har under en tid haft problem med kriminalitet, vandalisering och ungdomsgäng, om detta kan man läsa mer om på Sydsvenskan.

Livereportaget är över en timme långt och består framförallt av arga och upprörda människor som hetsar mot ”dom” som ansvariga för en mängd problem i staden. Han har dock klippt ner och sammanställt materialet till det en mer hanterlig treminutersvideo. Denna kan man se på Youtube (observera att det inte är en officiell kanal den ligger på och försvinner den igen får man söka efter den). I videon berättas hemska historier om trakasserier och övergrepp och om man visar den för eleverna kan det vara värt att diskutera att det inte är de deltagande i videon som ska kritiseras och granskas utan det fokus som är intressant är i vilket sammanhang den har producerats och sen används. Vi kan under Youtubevideon rasistiska kommentarer.

Hans egen beskrivning av videon där han presenterar dess syfte är tydlig i sitt uppsåt:

”Ökad otrygghet, våld, hot, sprängningar, dödslistor, knivbråk och gäng som gör att vanligt folk inte vågar sig ut. Nej, det handlar inte om förorter som Rinkeby eller Rosengård, utan om den lilla orten Staffanstorp i Skåne. Samtidigt menar vissa att bilden är överdriven. Jag befinner mig just nu i Staffanstorp för att ta reda på vad som stämmer.”

Ett antal diskussionsfrågor följer naturligt, såsom till exempel om han lyckas han med sitt uppsåt? Kan man ta reda på om en sådan här stor och viktig fråga stämmer genom att intervjua ett antal människor på ett torg? Vilka är det som framställs som skurkarna i filmen? Vem är ”dom”? Vad tycker den  kritiska advokaten om honom? Hur är retoriken i hans sammanfattande frågeställning? Ställer han en retorisk fråga där den som tittar redan vet vilket svar den ska få?

Intressant i sammanhanget är ju också frågan om vilka som befann sig på torget. Att han skulle komma dit och filma hade han uppmärksammat på sin Facebook? Kan det ha påverkat vilka röster det är som kommer till tals och vill höras?

Kriminalitet, trygghet och statistik

Hur skulle man kunna få svar på hans fråga? Diskutera gärna detta med eleverna. Vad behöver vi ta reda på för att på svar på frågan om vanligt folk i Staffanstorp är så otrygga att de inte vågar gå ut? Ett sätt är ju att gå till den statistik som finns på området. Använd gärna dessa typer av verktyg med eleverna! Två indikatorer är mängden anmälda brott som kan men inte alltid korrelerar med människors uppfattade trygghet.

SVTs förnämliga tjänst Anmälda brott där du bor berättar att Staffanstorp hade 2018 anmälda brott 2017, motsvarande 8 449 anmälningar per 100 000 medborgare, ungefär hälften mot snittet om man slår samman alla Sveriges kommuner (15 062 anmälningar). Mer givande kan vara att jämföra med grannkommunerna: Burlöv (12 649), Lund (10 817), Svedala (8 670), Lomma (6 550). I sammanhanget så utmärker sig inte kommunen negativt.

Människors uppfattning om tryggheten spelar dock en stor roll och den behöver inte vara kopplat till den reella brottsnivån. Hur undersöker man hur trygga invånarna är? Vi kan gå till polisens lokala trygghetsundersökning där vi kan konstatera att invånarna är otryggare än i resten av polisdistriktet.

Den senaste tidens problem med ungdomar i Staffantorp [sic] visar sig tydligt i vår trygghetsmätning. Det totala indexet har ökat ganska markant från i fjol. En del berör utomhusstörningar, där indexet har ökat från 1,8 till 2,6. Det är framför allt ungdomsgäng som bråkar och stör (index 4) samt buskörning med mopeder (index 4) som har ökat. Vi ser också en ökning i den konkreta känslan av otrygghet där index har ökat från 1,5 till 2,2. Det är fler som inte känner sig trygga ute ensam sena kvällar. Det finns dock skillnader. I Hjärup är man mer trygg än i övriga Staffanstorps kommun. Index för Hjärup är 1,28 jämfört med Staffanstorps tätort där index är 2,65.

Sammanfattningsvis skulle vi med dessa statistiska verktyg kunna konstatera att delar av Staffanstorp upplevs som otrygga trots att den kommunövergripande anmälningsstatistiken inte är så hög. Detta öppnar upp för en mängd intressanta frågeställningar. Hur många störande element behövs för att en stadskärna ska kännas otrygg? Många? Vad är otrygghet? Känner sig eleverna otrygga i sin närmiljö och i stadskärnan?

Förhoppningsvis kan de statistiska undersökningarna och sammanställandet bidra till en djupare förståelse kring hur man egentligen kan veta något och den grundläggande vetenskapliga metoden.

Journalism och yrkesetik

Det finns flera aktörer i det nya företrädesvis digitala medielandskapet som bedriver så kallad swishjournalistik och det är ett högintressant fenomen att diskutera och analysera. Det kanske mest intressanta är skotten mellan opinionsbildning och journalistik. Finns det en klar agenda i reportaget? Följer rapporterandet en röd tråd? Är innehållet tendensiöst?

Värt att titta på i kortversionen från liverapporteringen är rösterna som kommer till tals och deras historier. Dessa är ju utvalda för att berätta en historia, driva en tes. Vilken är den? Använder videon fakta eller känslor för att driva en tes? Vilken bild av Staffanstorp är det som målas upp? Hade Staffanstorps turistbyrå velat sprida videon?

Journalistik i breda drag kan beskrivas som den teknik som främst består i att svara på frågorna vad, var, när, vem och hur, samt gärna även varför? Svaras det på dessa frågor i reportaget? Vilka svaras det eventuellt inte på?

Den journalistiska yrkesetiken består av ett antal regler, bland annat dessa:

  • använder egna källor, inklusive intervjuer med folk som är direkt involverade i det skeende som ska rapporteras om, originaldokument, och andra förstahandskällor, där så är möjligt.
  • krediterar information från redan publicerade källor, ifall egna källor inte är tillgängliga. Att inte namnge sådana källor kallas plagiering.
  • använder flera oberoende källor, speciellt om ämnet är kontroversiellt
  • kontrollerar alla fakta som kommer fram under arbetet.
  • hittar och rapporterar om alla sidor av historien.
  • rapporterar utan att ta ställning, genom att ge flera sidor av historien röst.
  • är försiktig med att avge konfidentialitetslöften åt källor.
  • avböjer gåvor och tjänster från de som är inblandad i ett skeende för att inte verka påverkad.
  • avstår från rapportera eller delta i arbetet med att undersöka någon som de har personlig bias gentemot.

Följer hans reportage dessa regler? Inventera och diskutera! I denna typ av journalistik är det lätt att konstatera att det är svårt att avgöra om det är opinionsbildning eller klassisk journalistik. Kan det vara bekymmersamt att presentera något som journalism när det kanske kan betraktas som något annat? Är agendan viktigare än journalistiken? Hur hade man kunnat genomföra den här typen av reportage på ett annat sätt? Överkurs är att jämföra den långa filmen med den korta nedklippta och se om budskapet på något sätt förändrats på vägen.

Blankspot har intressant material kring digital opinionsbildning om man vill fördjupa sig i ämnet.

Kommentatorsfältets retorik

Ett av sätten man kan kan avgöra ett påstått journalistiskt budskaps tendens eller agenda är att inventera vilka det är som kommenterar och vad de skriver och lajkar. Nedan följer skärmdumpar på de inlägg under videon med mest positiva interaktioner (25/5). Kan vi utläsa något av detta? Hur är tonen och resonemangen i inläggen? Är de lika till innehåll? Vad i deras inlägg är det som gör att just de blir populära i sammanhanget? Att titta och analysera kommentarer i sociala medier är ett tacksamt sätt att diskutera argumentationsteknik, retoriska knep och forumspråk.

Spridning i det nya medielandskapet

I det nya medielandskapets ekologi kan en nyhet som bekräftar en världsbild snabbt spridas över världen. Hans reportage passade uppenbarligen väl in i den högerextrema miljön och spreds snabbt, se exempel nedan. Vilken är denna världsbild? Hur kan ett exempel från en liten stad i Skåne vara intressant att ta upp för utländska bloggare och tidningar? Detta är ett extremt talande exempel på hur även små nyheter som på något sätt anses påvisa att Europa har ett massivt problem med invandring och där skrämmande vittnesmål fungerar tacknämligt för att förstärka en känsla. I sammanhanget kan man också kolla på den virala nyheten om kyrkbajsaren i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Hur väl passar dessa typer av nyheter in på narrativet om Sverige som sprids från ryskt håll som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap sammanställt? Torr statistik har inte samma emotionella bäring.

Staffanstorp: “Ett skört och splittrat samhälle märkt av förlorade viktiga värden”

Multicultural Swedish town becomes hell on earth: A girl and two women tell their stories

VIDEO: Jenter klås på, barn slås, hunder steines, biler sprenges og mennesker knivstikkes

Une ville suédoise multiculturelle devient l’enfer sur terre : Une fille et deux femmes racontent leur histoire

The Islamic Republic of Sweden

Indvandrerterror i Staffanstorp

Det finns ett otal fler exempel från Australien och stora delar av Europa där hans reportage används som exempel på Sverige i förfall på grund av invandring. Är denna världsbild något de kan relatera till? Har de stött på denna typ av argumentation innan? Har man som journalist ett ansvar för hur ens reportage används när det väl är publicerat?

Jag har valt att använda tjänsten unvis.it vilken hämtar innehållet och gör så att andra kan läsa det utan att sidorna får ökad besöksstatistik och i förlängningen högre webb-rankning och bättre reklamintäkter. Jag tycker att det är ett bra sätt för att kunna förevisa problematiskt och kontroversiellt material för eleverna utan att bidra till deras verksamhet. IT-pionjären och samhällsdebattören Joakim Jardenberg skriver mer om tjänsten här, väl värt att läsa.

Propaganda och bilders makt

Han har i sina reportage valt att använda film-mediet istället för det skrivna ordet? Varför då? Statens medieråd definierar propaganda som ”[…]mer eller mindre systematiskt bedriven verksamhet som syftar till att med hjälp av språk, bilder eller andra symboler påverka människors åsikter, värderingar eller handlingar i en bestämd riktning” (Propaganda och bilders makt). Ska den här typen av reportage betraktas som propaganda? Uppfyller den definitionen? Diskutera gärna de fem propagandateknikerna de tar upp i sitt material och se om de uppfylls:

  1. Spela på känslor
  2. Attackera motståndaren – skapa vi och dem
  3. Förenkla, vinkla, ljuga – om fakta och information
  4. Tilltala en viss målgrupp – svara till en viss mottagares behov och värderingar
  5. Repetera ett budskap

Det finns mycket att jobba med i Statens medieråds material, använd dem gärna i sammanhanget!

Propaganda och bilders makt

MIK?

MIK, medie- och informationskunnighet, är ett relativt nytt begrepp som samlar de olika kompetenser som behövs för att kunna orientera sig i en ny (digital) medievärld.

MIK handlar om att förstå mediers roll i samhället, kunna finna, analysera och kritiskt värdera information och själv kunna uttrycka sig och skapa innehåll i olika medier. Att utgå från den här typen av ”verkliga” exempel som ligger nära i tid och (för en del) geografiskt kan göra undervisningen mindre abstrakt och tydliggöra att det skolans verksamhet också är en del av ”verkligheten”. Om vi använder den här typen av exempel jobbar vi mot flera av de kompetenser som tas upp i MIK-ekologin.

Länsbiblioteken i Västerbotten – CC

Följ oss gärna på Facebook om du inte vill vill missa något! AV-Media Trelleborg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  • Om

    Hej och välkomna till Pedagog Trelleborg! En blogg för och av pedagoger Trelleborgs kommun (samt alla andra) om allt det där som kretsar kring och om pedagogik och teknik. Sidan drivs av AV-Media och skolbibliotekariepoolen. Kontakt: av-media@trelleborg.se