Den nittonde klubbades den nya nationella digitaliseringsstrategin för skolan. Nedan följer lite funderingar och tankar kring denna samt lite av ett försök till en sammanfattning. Strategin är på 14 sidor så den går utmärkt att själv läsa igenom och bilda sig en egen uppfattning.

Redan i första meningen slås det fast att skolans digitalisering inte primärt är ett tekniskt självändamål utan ett demokratiprojekt:

Digital kompetens är i grunden en demokratifråga. I skolan lär vi oss förstå världen för att kunna förändra den. Alla barn och elever behöver få förståelse för hur digitaliseringen påverkar världen och våra liv, hur programmering styr såväl det informationsflöde vi nås av som de verktyg vi använder, liksom att få kunskap om hur tekniken fungerar för att själv kunna tillämpa den.

Målet är att ”[…] Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter” vilket ju innebär ett rätt styvt jobb för oss som jobbar i skolan och på många ställen bara är i startgroparna för en världsledande digital kompetens. Innebär detta att vi ska vara världsledande i demokrati, något man kanske skulle kunna påstå att den svenska skolan redan är, beroende på hur man definierar demokrati? Demokrati nämns för övrigt inte mer i dokumentet.

Digitaliseringen av skolan är i strategin delvis ett medel för att höja måluppfyllelsen och öka likvärdigheten i skolan men också något som ska lägga grunden för den framtida kompetensförsörjningen av Sverige.

Intressant är att de tar upp vikten av kostnadseffektivitet, beställarkompetens och vikten av samarbete för att undvika dubbelarbete, något vi inte direkt har varit bortskämda med i svenska skolan sen datorernas intåg.

Strategin innehåller tre huvudsakliga fokusområde som ska vara uppnådda 2022. Dessa är:

• Digital kompetens för alla i skolväsendet
• Likvärdig tillgång och användning
• Forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter

Fokusområde 1: Digital kompetens för alla i skolväsendet

Det kan här tyckas lite märkligt att delmål 2 och 3 ligger efter delmål 1. Jag har svårt att se att barn och elever ska få förutsättningar att utveckla sin digitala kompetens om inte först rektorer och huvudmän har kompetens att leda det digitala utvecklingsarbetet. Nu ligger ju kanske punkterna inte i implementeringsordning men det är svårt att få till förändringsarbete i skolan om huvudmännen inte är med på banan först. Delmål 1 blir bara möjligt om delmål 2 och 3 är uppfyllda först.

Under utvecklingen av delmål 1 belyser de vikten av medie- och informationskunnighet som ett verktyg för att utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, vilket är bra.

Det är bra att de tar upp ett jämställdhetsperspektiv av digitaliseringen även om själva utgångspunkten om sökantal till IT-utbildningar kan tyckas vara lite märklig.

Digitaliseringskommissionen har pekat på att ökade inslag av it i undervisningen främjar flickors intresse för it och på sikt bidrar till att minska snedrekryteringen till högre utbildningar med it-inriktning. Inkluderandet av ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med digitalisering har därmed betydelse för möjligheten att nå det jämställdhetspolitiska målet om jämställd utbildning.

För att lyckas med delmål 3 konstaterar dom att personalen måste få möjligheter och förutsättningar för kompetensutveckling:

Förskolechefer, rektorer och huvudmän behöver därför skapa förutsättningar för personalens kompetensutveckling så att eleverna ges möjligheter att stärka dessa kompetenser även i arbetet med digitala verktyg.

En annan kompetens som efterfrågas är kunskap om upphovsrätt på nätet och frågor om personlig integritet och här kan man ju fundera lite på var dom lägger vikten i en formulering som denna:

För att kunna utbilda ansvarsfulla internetanvändare är det även viktigt att förskollärare, lärare och annan personal har kännedom om vad som gäller upphovsrättsligt när man i undervisningen visar material från digitala källor, men även i frågor som rör personlig integritet

Själv kan jag tycka att frågor om personlig integritet är viktigare än upphovsrättsfrågor på nätet, men här får dom frågorna hålla sig till en bisats.

Fokusområde 2: Likvärdig tillgång och användning

Skolan ska ge alla likvärdiga förutsättningar att använda digital teknik. För att detta ska fungera måste det finnas en ändamålsenlig infrastruktur med teknisk och pedagogisk support i verksamheten. Det är intressant att de under delmål 4 lägger stort fokus på att de digitala verktyg som används ska underlätta för pedagogerna:

Genom digitaliseringen kan verktyg och metoder utvecklas som underlättar personalens administration samt planering, genomförande, uppföljning och utvärdering av undervisningen. Digitaliseringens potential i det här avseendet måste realiseras. Arbetsmiljöer med exempelvis dåligt fungerande digitala verktyg, systemlösningar eller uppkoppling riskerar att leda till ökad administrativ börda för förskollärare, lärare och annan personal såväl som för förskolechefer och rektorer. Det riskerar även att ta värdefull tid från deras huvudsakliga uppdrag. De digitala lösningar som införs i verksamheterna bör vara användarvänliga och göra arbetet mer effektivt.

Observera det lilla ”måste” i andra meningen!

Fokusområde 3:

Här beskrivs att det är viktigt att det forskas mer på området samt att man kontinuerligt utvärderar och följer upp sitt arbete.

Funderingar

På det hela taget är det en bra och konkret strategi och det ska bli intressant att följa upp konkretiseringarna av delmålen som ska komma. På frågan om varför vi ska digitalisera skolan ger skolan en del olika svar vilket kan vara intressant att fundera över:

• Demokrati
• Höjd måluppfyllelse
• Främja kunskapsutveckling
• Ökad likvärdighet
• Kompetensförsörjning

Att det inte nämns något om digitalt skapande och dess kopplingar till de estetiska ämnena känns som ett tråkig förbiseende eller att det rent av inte ses som något viktigt.

Läs gärna Edward Jensingers inlägg om strategin för en bra sammanfattning med många kloka funderingar.